Karin Wahlberg

Nyheter

Från Bokmässan 2016

2016.10.01

Karin blir intervjuad på Psykologiscenen

Se klippet här


P4 hos Lotta Bromé 18 feb

2014.02.19

Lyssna på intervjun här

http://P4hosLottaBromé/


Smålandsposten

2013.10.10

”Spektrat är brett i Wahlbergs roman. Med en rak och beskrivande prosa sveper hon över klass- och könsgränser, skildrar vardagslunk och tillspetsade situationer av både skrämmande och underhållande karaktär. På så vis lyckas hon fånga en tidsanda med avgörande markörer (…) Än finns det hopp är en tjock bok med många röster, som trovärdigt fångar miljöer, hierarkier, framsteg. Sjukhuset är ett tacksamt och spännande nav i berättelsen, men det är människorna och kopplingarna dem emellan som får det att glöda.” /Jonna Fries, Smålandsposten


Östgöta Correspondenten

2013.10.10

”Karin Wahlberg skriver med sin välkända värme och rika inlevelseförmåga. Hennes skildringar av människor som snart ska ta emot ett svårt och ovälkommet besked är närgångna men också djupt realistiska (…) Tidsskildringarna av 1950-talet är detaljrika och målande. Inte minst kvinnohistorien får ett särskilt utrymme. Det är ju här någonstans uppbrottet börjar från spis och barn. Kort sagt; en mycket underhållande och matnyttig roman som kommer att få sin fortsättning. Det är bra.” /Jakob Carlander, Östgöta Correspondenten


Skånska Dagbladet

2013.10.10

”Det var ett tag sedan jag fullständigt sögs in i en tjock roman men häromdagen hände det igen (…) I en både hjärtskärande och maffig fresk får vi följa sjuksköterskeelever, läkare, patienter och läkarfruar under en väldigt speciell period i svensk epidemiologisk historia (…) Det som verkligen etsar sig fast i Wahlbergs roman är skildringen av poliopatienterna och den vanmakt anhöriga och vårdpersonal ställs inför. De drabbade är egentligen inte främst rädda för döden, fasan är i stället att tvingas leva ett liv förlamade, med andningssvårigheter och oförmögna att försörja sig själva. Karin Wahlbergs personteckningar och grundliga miljöbeskrivningar gör Än finns det hopp svår att släppa. Den står stadigt mitt i kasten mellan doktorsfruarnas funderingar kring kläder, sjuksköterskeelevernas kärleksliv, och sorgen och dramatiken när unga patienter dör. Parallellt med att man som läsare får en inblick i hur sjukvården såg ut och var organiserad för sextio år sedan. Det går nästan att höra frasandet av uniformerna och känna doften i korridorerna. Jag sträckläser romanen på ett dygn och längtar redan efter nästa del för att få se hur det går för huvudpersonerna. Ska vi slå vad om att det blir en tv-serie så småningom?” /Caroline Alesmark, Skånska Dagbladet