Skånska Dagbladet
2013.10.10”Det var ett tag sedan jag fullständigt sögs in i en tjock roman men häromdagen hände det igen (…) I en både hjärtskärande och maffig fresk får vi följa sjuksköterskeelever, läkare, patienter och läkarfruar under en väldigt speciell period i svensk epidemiologisk historia (…) Det som verkligen etsar sig fast i Wahlbergs roman är skildringen av poliopatienterna och den vanmakt anhöriga och vårdpersonal ställs inför. De drabbade är egentligen inte främst rädda för döden, fasan är i stället att tvingas leva ett liv förlamade, med andningssvårigheter och oförmögna att försörja sig själva. Karin Wahlbergs personteckningar och grundliga miljöbeskrivningar gör Än finns det hopp svår att släppa. Den står stadigt mitt i kasten mellan doktorsfruarnas funderingar kring kläder, sjuksköterskeelevernas kärleksliv, och sorgen och dramatiken när unga patienter dör. Parallellt med att man som läsare får en inblick i hur sjukvården såg ut och var organiserad för sextio år sedan. Det går nästan att höra frasandet av uniformerna och känna doften i korridorerna. Jag sträckläser romanen på ett dygn och längtar redan efter nästa del för att få se hur det går för huvudpersonerna. Ska vi slå vad om att det blir en tv-serie så småningom?” /Caroline Alesmark, Skånska Dagbladet